Lonesome Dove

Westernromanen som vänder även de som är säkra på att de hatar westerns.

Varför börja här

Larry McMurtry fick Pulitzerpriset för den här boken, och den förtjänar varje sida. Två pensionerade Texas Rangers, den pratsamme Augustus McCrae och den fåordige Woodrow Call, bestämmer sig för att driva en boskapshjord från Rio Grande till Montanas oexploaterade gräsmarker. Den tunna premissen öppnar sig till ett av de rikaste persongallerierna i amerikansk skönlitteratur: en pojke som inte vet vem hans far är, en kvinna som överlevt på sina egna villkor, en sheriff som jagar en hustru som lämnat honom, och ett landskap som dödar både de vårdslösa och de försiktiga. Det är en lång bok som läses snabbt, eftersom varje kapitel byggs kring människor du inte kan sluta tänka på.

Det som gör den till den perfekta första westernromanen är att den levererar allt genren lovar samtidigt som den tyst monterar ner myten inifrån. Äventyret är på riktigt, humorn är ständigt närvarande, och vänskapen i centrum hör till de bästa som skrivits. Men McMurtry låter dig aldrig glömma priset för alltihop, och när de sista kapitlen kommer har frontérromantiken vikit undan för något sannare och långt mer gripande. Du behöver inte gilla westerns för att älska den här. Du behöver gilla stora romaner.

Vad du kan förvänta dig

Ett stort, varmt, roligt och till slut hjärtskärande epos. Tempot är tålmodigt men aldrig segt, och de 843 sidorna försvinner snabbare än du tror. Räkna med att skratta ofta, att fästa dig vid karaktärer som är i verklig fara, och att stänga boken med känslan av att ha levt ett helt liv längs leden. Det är den sällsynta tegelstenen som läsare önskar vore längre.