Huset i det djupblå havet

Linus Baker är en ensam, regelföljande handläggare som skickas för att inspektera ett avlägset barnhem för magiska barn, och till slut hittar den familj han aldrig visste att han önskade. Huset i det djupblå havet är boken som gjorde TJ Klune till bästsäljare och den perfekta platsen att möta honom.

Varför börja här

Det här är Klune som varmast och mest tillgänglig. Boken står helt på egna ben, kräver ingenting av dig utom ett öppet hjärta, och levererar allt som gör hans författarskap så älskat: humor, ömhet och ett persongalleri av original som man snabbt blir förtjust i. De sex barnen på ön, däribland en pojke som kanske eller kanske inte är Antikrist, är tecknade med sådan värme att bokens budskap om acceptans aldrig känns som en föreläsning. Det känns bara sant.

Jämfört med Klunes tidigare kärleksromaner och hans omfångsrika serier är det djupblå havet stramare, mysigare och mer allmängiltigt. Linus är en idealisk ingång eftersom hans förvandling speglar läsarens egen: han anländer skeptisk och tillknäppt, och lämnar boken förändrad. Den långsamma upptiningen mellan Linus och Arthur, barnhemmets varsamme föreståndare, ger berättelsen en stilla romantisk längtan som aldrig överröstar det valda familjehjärta som slår i dess mitt.

Vad du kan förvänta dig

En varsam, rolig och djupt tröstande fantasy med verkliga känslomässiga insatser under det lekfulla. Tempot är lugnt, mer inriktat på karaktärer och relationer än på plötsliga vändningar, och det är själva poängen. Vänta dig kvicka replikskiften, magi som mestadels stannar i bakgrunden och en växande värme som byggs upp mot ett genuint gripande slut. På ungefär 396 sidor läses den snabbt och lämnar dig gladare än den fann dig. Läsare som vill ha eskapism med en själ, och en berättelse som varsamt men bestämt argumenterar för godhet, kommer att känna sig hemma.