True Grit

Fjortonåriga Mattie Ross ger sig ut för att hämnas sin mördade far, anlitar den argaste tillgängliga federala marskalken och berättar hela den blodiga historien med en röst så skarp och självsäker att den saknar motstycke i amerikansk litteratur. True Grit är den perfekta ingången till Portis, rolig och spännande på samma sida.

Varför börja här

Det här är Portis mest berömda roman, och för en gångs skull är berömmelsen helt förtjänad. Matties berättarröst, pryd, bibliskt högtidlig och obevekligt tvärsäker, är en av de stora bragderna i amerikansk litteraturhistoria. Hon berättar historien som gammal kvinna som blickar tillbaka, och varje mening bär tyngden av en människa som för länge sedan bestämde sig för exakt vad hon tycker om allting. Du tror på henne, du bävar för henne och du skrattar högt, ofta i samma stycke.

Det är också den mest tillgängliga dörren in i författarskapet. Handlingen är en rak hämndhistoria med verkliga insatser och verklig fara, så sidorna vänds snabbt, men under äventyret löper samma uttryckslösa komiska intelligens som driver allt Portis skrev. Där hans andra romaner kan kännas medvetet planlösa har True Grit en ryggrad av rent driv. Om du älskar den, vilket de flesta läsare gör, kommer de märkligare nöjena i hans övriga böcker att kännas som ett naturligt nästa steg.

Vad du kan förvänta dig

En stram, framåtlutad läsning som du kan avsluta på ett par sittningar. Räkna med gränslandsvåld skildrat sakligt, dialog som du vill läsa högt och en hjältinna som aldrig en enda gång ryggar eller ber om ursäkt. Det är en västernroman bara på ytan. Egentligen är det en karaktärsstudie med sporrar, och karaktären är omöjlig att glömma.