Hanteringen av odöda

En kvav sommarkväll i Stockholm börjar de nyligen döda vakna, och familjerna som begravt dem måste avgöra vad det egentligen är som har kommit tillbaka.

Varför börja här

Ta den här om du vill ha fasan som vilar över Lindqvists författarskap men riktad inåt, mot sorgen snarare än blodet. Uppföljaren till Låt den rätte komma in tar det äldsta av skräckmotiv, de döda som återvänder, och tömmer det på spektakel. Här finns inga vacklande horder, bara tre familjer som ställs inför en make, ett barnbarn och en hustru som inte borde sitta mitt emot dem vid bordet.

Den är stillsammare och sorgsnare än debuten, och det är hela poängen. Där Låt den rätte komma in drar dig framåt med intrigen dröjer Hanteringen av odöda vid den outhärdliga frågan om vad vi skulle göra för att behålla dem vi förlorat. Plocka upp den när du vill ha en roman som använder det kusliga för att säga något sant om sorg.

Vad du kan förvänta dig

En långsam, vemodig och djupt medmänsklig bok. Skrämseleffekterna är dämpade och tempot är avmätt, så kom för stämning och känslomässig tyngd snarare än rysningar. Lindqvist flätar samman flera berättelser genom ett hett och skevt Stockholm, och fasan byggs upp ur vanliga rum och omöjliga återföreningar. Vänta dig att bli mer berörd och illa till mods än rädd, och att slå igen den med tankarna hos dina egna döda.