Hemsökelsen på Hill House

Den renaste spökhusroman som skrivits, och den som varje senare spökhistoria lånar av.

Varför överväga den här

Välj den här när du vill ha genren destillerad. Doktor Montague hyr det ökända Hill House för att studera det övernaturliga och bjuder in en liten grupp att bo där, bland dem den bräckliga, ensamma Eleanor, som har ägnat sitt liv åt att vårda en död mor och äntligen har någonstans att höra hemma. Jackson visar dig aldrig ett spöke. I stället får hon huset självt att kännas fel, med vinklar som är en aning skeva, dörrar som slår igen, kalla fläckar och knackningar i natten som smyger sig in genom en berättare vars grepp om verkligheten vi inte riktigt kan lita på. Skräcken växer ur den omöjliga frågan om huset är hemsökt eller om Eleanor håller på att falla samman.

Den fungerar utmärkt som ingång till gotisk litteratur eftersom den är kort, kontrollerad och outhärdligt spänd, en lektion i olust byggd nästan helt av atmosfär och röst. Det berömda inledande stycket om ett hus som inte är “vid sina sinnen” är ett av de mest citerade i skräcklitteraturen, och med rätta. Allt från senare spökhusfilmer till Stephen King går tillbaka till den här boken, så att läsa den är som att hitta flodens källa.

Vad du kan förvänta dig

En stram, elegant och djupt oroande läsning. Det finns lite blod och ingen enkel upplösning, bara en fälla som långsamt sluter sig och en hjältinna du kommer att älska och frukta för. Räkna med att läsa ut den snabbt och sedan tänka på den länge, särskilt den sista meningen.