Frankenstein

Boken där gotisk skräck föder science fiction, skriven av en tonåring som förändrade litteraturen.

Varför överväga den här

Ta den här när du vill ha ursprunget. Victor Frankenstein, en briljant ung vetenskapsman, upptäcker hur man ger liv åt död materia och bygger en levande varelse, för att sedan rygga tillbaka i fasa och överge den. Det som följer är ingen monsterfilm utan en tragedi berättad från båda hållen, när den förskjutna varelsen lär sig att tala, att känna och till sist att hata skaparen som lämnade den ensam i världen. Shelley skrev den vid arton, ur en spökhistorietävling under en regnig schweizisk sommar, och hon lade in i den varje gotisk besatthet: förbjuden kunskap, naturens sublima och skrämmande kraft, och skräcken för det vi skapar och inte kan behärska.

Den hör hemma på varje lista för gotisk nybörjarläsning eftersom så mycket av genren, och av skräcken och science fiction efter den, flödar ur just den här romanen. Den inramade strukturen, med brev som ramar in Victors bikt som ramar in varelsens egen berättelse, kräver lite mer av dig än de andra valen här, vilket är varför den ligger i den utmanande änden. Stanna kvar i den och du får traditionens rikaste idéer: vem det verkliga monstret är, vad vi är skyldiga det vi skapar, och hur snabbt ärelystnad surnar till undergång.

Vad du kan förvänta dig

En kall, sorgsen och idédriven roman på tidigt artonhundratalsspråk. Språket är mer formellt än de moderna valen, och tempot är begrundande snarare än snabbt, men den känslomässiga kärnan är förkrossande. Räkna med mindre skräck och mer vemod, och en varelse vars ensamhet kanske berör dig mer än den skrämmer dig.